Eftersom denna veckans ordranson (ganska liten som norrlänning) börjar ta slut så får bilderna tala (jag villl kunna kommunicera lite i helgen också).
Bilen.
Middagen.
Ölen.
Jon.
Emil.
Grabbarna.
Hänget.
admin :: Sep.13.2007 :: Svenska :: No Comments »
Byske har ett berg med elljusspår, en älv med olika fiskar, en gnekande hängbro, en 5-stjärnig camping med tillhörande hav, fotbollslag, gör Futurum fläktar och gjorde Gullringshus. Jag är glad att jag växte upp där. Glad att mina föräldrar bor kvar så jag kan hälsa på. Jag gillar Byske (eller Bysketräsk som mina Stockholmskompisar gillar att kalla det). En Byskepajk.
På 80-talet så blev det populärt med stadsslogans. “Kramfors den vänliga staden”. “Umeå björkarnas stad”. “Skellefteå möjligheternas stad”. “Piteå dansar och ler”. Naturligtvis kunde Byske inte vara sämre. Min gissning är att en kreativ slogankommission tillsattes. Denna kommission gillade också Byske. Jättemycket. Så mycket att det inte kan finnas någon bättre plats. -Hm, Byske är ju bäst, sade den ena. -Genialiskt! Där har vi det! utbrast den andre.
Byske presenterade stolt sin stadsslogan “Byske är bäst” på en enorm blå-gul (om mitt minne inte missminner mig?) skylt som marknadsstrategiskt exponerades mot E4n. Detta så alla förbipasserande skulle veta vad som “gäll”. I efterhand har jag funderat vilken frasmakare som kom på denna innovativt rungande ordkonstruktion. Likaså förvånat mig att den inte ytterligare armerades med “Byske är bäst – ingen protest”.
Någon som vet mer?
admin :: Sep.07.2007 :: Svenska :: 1 Comment »
Using floating point arithmetic, in particular multiplication and division with many parameters, will sooner or later lead to either underflow or overflow (not enough bits to represent the number). This article shows a trick that in some cases can be very useful to avoid precision loss, the sum of logs. Continue Reading »
admin :: Sep.05.2007 :: Coding :: 3 Comments »
Vi landade på Arlanda, åkte buss, tog taxi och äntligen hemma igen. Väl i hallen släppte jag bagaget och gick med bestämda steg mot datorn.
Vid hemkomst får nämligen datorn alltid min första fokus. Jag slår på den och väntar otåligt på tillträde till mailen och andra kommunikationer. Vanligtvis så är det över på 10 minuter. Mest spam, men några intressanta mail. Tillräckligt tillfredsställande för att repetera samma procedur vid nästa hemkomst (operant betingning).
Min bror, som naturligtvis har lika lättbetingade gener, uppvisade samma beteende. Han släppte bagaget, tog sin datorväska och förflyttade sig deterministiskt nära intill Internetkontakten. Väl där avbröt han mig, som precis lyckats logga in, med den berättigade frågan, “Men vars ska jag he datorn?”. Jag mumlade något och återkom när abstinensen hade lagt sig.
Så vi funderade och insåg ganska snabbt att vi inte kan improvisera en datorplats i min lägenhet. Vi beslöt oss att kolla i grovsoprna om någon kastat ett brukbart bord. Jetlaggade och riktigt hungriga stod vi där nere. Inga bord. Det var när uppgivelsen var infunnen vi tydligt kunde se bordet uppenbara sig bland bråten. 2 balkar och en skåpdörr. Glada i hågen släpade vi upp fynden som vi mätte upp efter en gammal Ikea stol, custom made baby! 45 minuter senare hade vi konstruerat ett kobent bord i dogmans regi.
Jon sågar ett ben.
Emil slipar ett ben.
Jon skruvar sista benet.
Emil är mycket nöjd.
admin :: Sep.01.2007 :: Svenska :: 2 Comments »